time flies....

Tiden bara försvinner. Känns som jag springer på ett löpband som går snabbare o snabbare.

Hur hinner man med allt?
Mitt nya mantra blir därmed:

Våga mer, lev mer och våga bara vara!

Idag är det 2 år sedan min Martin lämnade oss. Jag fick inte nyheten förrän dagen efter då jag befann mig i Thailand utan telefon, men min magkänsla sa mig att något var fel så begav mig till internetcafé, jag som inte var in på internet på 2 veckor gick dagen efter och kollade in på Facebook, tog inte lång tid att bekräfta min molande magkänsla.

17 Augusti är också min kusins födelsedag, min fina Christian. Men han finns inte heller längre... Den 22 Juli omkom han i en frontalkrock, förmodligen p.g.a. en pacemaker som knasat för honom. Tack och lov överlevde kvinnan och tjejen i det mötande fordonet.

På fredag skall jag och familjen åka till Skåne för begravning. Hela den här veckan är bara ångest.

Jag ska börja göra listor likt Karolinas på vad för roligt som väntar en runt hörnet. För både september och Oktober har mycket att vänta. Fokus på solsken.

***