In the sun...

Jag är trött...
självförvållat delvis. Men just nu vill jag bara sova. Är så tacksam att tjejklubben är på lördagen.
Ska sova länge fixa o dona hemma laga mat till snyggtjejerna o bara va :)

Denna vecka känns betydligt bättre än förra. Har verkligen ingen tilltro till min familj, känns sorgligt men som jag fick skämmas i helgen... Det är verkligen inte acceptabelt.

Är nu ute i jobbsökar tagen igen, lite läskigt. Men söker bara sådant som verkligen känns intressant. Sälj är inte riktigt min grej känner jag. Konstigt nog är det den administrativa delen som jag ogillar mest, förmodligen för att det inte är någon utmaning för 5 öre... Har ju arbetat administrativt i alla år mer eller mindre. Även jag kanske knoppar ut snart ;o)

Idag ska jag äta lunch med Victor, sen till läkaren undersöka ryggen och hoppas att det itne är diskbråck, sen till Frissan :) o sen middag på En flicka på gaffeln.
Fullt ös idag. Imorgon jobba lääänge sen hyra film, mjukisbyxor och soooova :)

***

Monday morning you sure look fine...

Tillbaka på jobbet efter en tung helg.
Fredagens begravning var den vackraste begravning jag någonsin varit på. Otroligt personifierad och ändå "enkel".

Annars var helgen mest kaos. Är så glad att den är över och nu väntar en ny vecka med massa härligheter.

Igår, söndag, var jag hos familjen B. Älskar att umgås med dem. Så enkelt o oknussligt. Bara kramas med en underbar 1½åring. prata med en hyffsat nyfunnen vän som om man känt varann hela livet. Kan berätta allt om familj, vänner och känslor utan att bli dömd. För förståelsen för erfarenheter jag bär på är stor, trots att vi inte delat dem i tiden så kan vi ändå dela dem i efterhand.

Puss

***

time flies....

Tiden bara försvinner. Känns som jag springer på ett löpband som går snabbare o snabbare.

Hur hinner man med allt?
Mitt nya mantra blir därmed:

Våga mer, lev mer och våga bara vara!

Idag är det 2 år sedan min Martin lämnade oss. Jag fick inte nyheten förrän dagen efter då jag befann mig i Thailand utan telefon, men min magkänsla sa mig att något var fel så begav mig till internetcafé, jag som inte var in på internet på 2 veckor gick dagen efter och kollade in på Facebook, tog inte lång tid att bekräfta min molande magkänsla.

17 Augusti är också min kusins födelsedag, min fina Christian. Men han finns inte heller längre... Den 22 Juli omkom han i en frontalkrock, förmodligen p.g.a. en pacemaker som knasat för honom. Tack och lov överlevde kvinnan och tjejen i det mötande fordonet.

På fredag skall jag och familjen åka till Skåne för begravning. Hela den här veckan är bara ångest.

Jag ska börja göra listor likt Karolinas på vad för roligt som väntar en runt hörnet. För både september och Oktober har mycket att vänta. Fokus på solsken.

***