Jordgubb o Lime...

Brämhults, den e god... :)

Kräftskiva va jättertrevlig, dessvärre vart det problem när vi alla skulle gå ut senare för gästlista p Rose Club fungerade ju inte alls som lovat. Så vi vart splittrade.
Åkte hem ganska tidigt.

Träffade Mathias igår men det var nog sista gången. Han är alldeles för mycket drama för mig, jag pallar inte med sånt. Sen om jag ska vara ärlig tänker jag konstant på Peter.
Vill vara med honom. Känna honom. Leva med honom.
Jag blir verkligen helt tokig på den här situationen...
Jag vill starta resten av mitt liv med PETER nu!

***

igår, idag och imorgon---

Dagarna går förbi väldigt snabbt känner jag. Har en känsla av att jag missar saker och samtidigt hinner jag inte med mig själv riktigt.

Känslan av att jag har bråttom slår över mig gång på gång.
Men jag vet inte vad jag har bråttom till. Att livet ska börja? Men jag är ju mitt i livet!?! Eller?

Värdering av vänskaper och bekanta. Vart lägger jag min energi? Vart får jag energi? Och vart borde jag lägga min energi?

Detta har i en del resulterat i att jag beslutat mig för att Peter och jag INTE försöker igen. Jag har inte energi för det.
Jag älskar honom, han kommer va en kille som alltid kommer finnas där. Som Karro sa igår, en kille/ett ex. som kommer i drömmarna som etsar sig fast.
Jag vet inte nu om vi kommer bli ihop igen. Kan inte säga att det är uteslutet. Men är det inte så man alltid resonerar när det tagit slut innan känslorna helt domnat bort?

Jag bär på en rädsla att min kärlek för Peter aldrig kommer dö ut. Och då känns det så dumt att gå vidare. Men jag orkar inte mer... Vill inte känna mig ledsen och besviken. Han vill ändra sig och han försöker verkligen, men det räcker inte till på något vis. Har jag för höga krav?
Jag älskar ju honom som han är. Han är underbar, snäll, social... men han ser mig inte. Det känns så iaf. Han kanske är dålig på att visa det. Men jag känner mig liksom aldrig som nr. 1! Och det skulle vara trevligt och få göra det någon gång faktiskt.

Igår hade jag en jätte härlig kväll hos Karro. Tjejmiddag med henne och Livia. Grymt god citronlax :)
Livia är så fin. Honär verkligen ett underverk. Barntillverkarkromosomen i mig rycker måste jag ju erkänna. Är sjukt sugen på barn.
Tidigare har jag alltid sett mig själv som en karriärsmänniska.
Men nu när jag fått en kvinnlig chef som VERKLIGEN är karriär, så har jag ändrat mig. Hon har en son på 1 år, men hon är nästan aldrig hemma. Hon gick tillbaka och jobbade efter 6 månader. Jag dömmer henne absolut inte. Men det fick mig att inse att jag inte vill ha det så.
Jag ska arbeta mig upp lite till sen är jag rätt nöjd tills jag har barn som kanske börjar skolan, då kan jag köra på lite till! Om jag får barn vill säga...

På lördag har jag o Helena bjudit in till kräftskiva. Ska bli riktigt skoj med en härlig mix av tjejer. Blir inte vädret som vi vill få vi tränga ihop oss på golvet och ha inomhus picknick.

Ikväll ska jag träffa Mathias, har dock en molande magkänsla, om en grej som var igår som jag itne vet hur jag ska utveckla eller tackla... Den känns inge rolig. Jag är ju rädd också såklart!

***